brnkat
/[ˈbrn̩kat]/
Czechverb
Definitions
- 1.to pluck, to thrum, to strum
Forms
- brnknoutimperfective
- brnkatinfinitive
- brnkatiinfinitive
- brnkánínoun-from-verb
- brnkámfirst-person • indicative • singular
- brnkámefirst-person • indicative • plural
- -first-person • imperative • singular
- brnkejmefirst-person • imperative • plural
- brnkášindicative • second-person • singular
- brnkáteindicative • plural • second-person
- brnkejimperative • second-person • singular
- brnkejteimperative • plural • second-person
- brnkáindicative • singular • third-person
- brnkajíindicative • plural • third-person
- -imperative • singular • third-person
- -imperative • plural • third-person
- brnkajemasculine • present • singular
- -masculine • past • singular
- brnkajícfeminine • neuter • present • singular
- -feminine • neuter • past • singular
- brnkajíceplural • present
- -past • plural
Conjugation
Infinitive:brnkat, brnkati
| I | brnkám |
| we | brnkáme |
| you (sg) | brnkáš |
| you (pl) | brnkáte |
| he/she/it | brnká |
| they | brnkají |
I
brnkám
we
brnkáme
you (sg)
brnkáš
you (pl)
brnkáte
he/she/it
brnká
they
brnkají